Kärt återseende
Lillan sover och Ville åkte precis till jobbet. Jag borde också sova men nej, jag kan inte. Och lillan kommer vakna snart så känns mest onödigt att somna om nu.
Har tillbringas morgonen med massa viktigt som försäkringskassan och betala räkningar. Riktigt spännande måste jag säga.. eller inte.
Men det är sånt som måste göras nu när man har en liten här hemma att ta hand om och inget jobb att gå till.
Igår träffade jag en gammal barndomsvän till mig, eller jag skulle mer kalla henne för min dåvarande bästavän, syster och vapendragare. Vi gjorde precis allt tillsammans, första ciggen, första fyllan, den jag delade allt med från att jag gjorde mål på fotbollen till att jag blev av med oskulden.
Jag bodde i princip hemma hos henne en period och hennes föräldrar blev nästan som mina egna.
Men sen hände något, en lång historia (som vi nu valt att lämna bakom oss - tack!). Men detta gjorde iallafall så att vi inte har träffats eller ens pratat med varandra på mer än 3 år. Nu har hon flyttat tillbaka till Stockholm och vi bor väldigt nära varandra så jag hoppas att detta inte bara va en engångsgrej.
Vi promenerade i ungefär 1 timme och pratade om allt möjligt, försökte ta igen den tid vi missat och hitta tillbaka till varandra.
Hängde med hem till henne och åt middag, träffade hennes kära pojkvän som jag alltid tyckt så mycket om. Ja, allt bara föll sig så naturligt och jag insåg att jag verkligen har saknat henne. Jag har under alla dessa år försökt intala mig själv att jag klarar mig utan henne och jag saknar inte henne, men jo - det gjorde jag verkligen.
Det är väldigt mycket tid som ska tas igen men vi är på god väg redan. En vänskap som denna kan man liksom inte bara kasta iväg. Vi behövde tid ifrån varandra och det har vi fått.
Jag är glad att hon idag vill vara en del av mitt liv.
