The butterflies he use to give me, turned into tiny little feet

Rubriken stämmer såå in på mig. Jag vet inte vart det kommer ifrån att mina känslor så ofta bubblar över men det bara är så.
Som idag när det visar sig att jag är på fel ställe, fel vecka. fel ALLT och ringer till min pojkvän så får jag helt plötsligt gråten i halsen för att jag känner mig så dum - eller vad känner jag? Det vet jag inte, men det bara kommer.. från ingenstans.

Eller när jag pratade med Mamma i telefonen senare när jag sitter på tunnelbanan och hon säger att jag inte är ute på Värmdö så mycket och äter lunch eller vad som, då bubblade det över igen och jag höll på att fylla ögonen med tårar.

Varför är det så? Så fort jag tänker på att jag inte är hemma så ofta längre så fyller jag hjärtat med en konstig känsla, eller när någon som står mig väldigt nära ska åka bort - då gråter jag floder.. Men varför?

Detta måste jag få ett svar på.

Trött på att vara överkänslig och gråta för minsta lilla skit sak.