10 dagar kvar
Det känns så sjukt.
Det där datumet som varit så långt borta hela tiden är inte det längre. Visst hon kan bestämma sig för att komma senare med men det är fortfarande vår riktlinje vårt start och slutdatum. Den där dagen man sett fram emot så himla länge nu.
Minns när jag var halvvägs och tänkte att nu är det bara halva tiden kvar, hur jag i vecka 30 hade smått panik för att det bara var 10 veckor kvar och jag inte skulle hinna med någonting.
Men det gjorde jag. Med 10 dagar kvar så känner jag mig lugn, less på att va gravid men lugn över vad som väntar. Lugn över det liv jag nu ger mig in i, ett helt nytt kapitel. Nu är det slut på att bara tänka på sig själv och bara ha sitt eget liv att ta hand om. Nu är det dags för oss att sätta ett nytt litet liv till denna värld och denna lilla människa kommer jag göra allt för, precis allt i min makt ska jag göra för att mitt barn ska få den bästa uppväxten och de finaste av minnen att bära med sig resten av livet.
Nu vill jag bara att hon ska komma så jag kan pussa på henne, se henne i ögonen och berätta hur mycket vi längtat efter henne och älskar henne.
Det har varit en sjukt tuff resa med jobb, humörsvängningar och allt vad fan de nu heter. Det har varit jobbigt i förhållandet mellan mig och Ville men vi har härdat ut och snart kommer all skit vara värt det. (ja, självklart har det haft sina fina stunder med. saker man aldrig kommer glömma) men de tänker jag ägna ett annat inlägg åt.
Ha en fin dag, och håll era tummar för att hon kommer snart.
